I detta projekt hjälper vi fattiga barn som bor hemma och
har åtminstone en förälder i livet, vanligtvis en ensam mamma. De flesta barn
har en fadder i Sverige som skickar 150 kronor i månaden till vår organisation.
För dessa pengar får familjen ett matpaket med bla 10 kg ris, olika torrvaror,
grönsaker och hygienartiklar m.m. en gång i månaden. Innehållet i paketet varierar månad för månad.
För pengarna får de även en gång om året en uppsättning nya kläder, skor samt skolväska.
För pengarna får de även en gång om året en uppsättning nya kläder, skor samt skolväska.
I söndags kom familjerna och hämtade månadens matpaket. Jag
fick möjlighet att hälsa på dem och höra deras historier. De flesta hade ingen
pappa. De hade omkommit i en sjukdom, en olycka eller tagit självmord. Det är
till största delen pappan som försörjer familjen, så när han går bort
försvinner även inkomsten.
Genom att hjälpa familjerna med matpaketen sparar de utgifter, vilket i sig betyder att barnen kan gå i skolan istället för att arbeta.
Att höra deras historier och se deras tomma, sorgsna ansikten när de berättade sina historier var som en kniv rakt in i hjärtat. Hur skulle jag bete mig? Jag ville visa medkänsla och förståelse, trots att jag aldrig ens kommer att kunna ana hur det känns att leva ett liv som dem.
Jag kände mig hemsk som stod där och lyssnade på deras livshistorier och deras liv när jag själv ett dygn tidigare suttit på Arlanda och ätit frukost för nästan 100 kr. De kanske inte ens har råd att äta ett mål om dagen. Och hur jag klagat på mina gula fula köksluckor hemma. Här är de tacksamma att de ens har någonstans att laga mat.
Jag menar inte att man ska låta bli att köpa den där frukosten eller inte måla om köksluckorna för att kunna trivas i sitt hem. Det jag egentligen bara vill är att uppmärksamma er på hur orättvist livet är. Samma jord, men så stor skillnad.
För en summa som för mig inte betyder så mycket, kan deras liv räddas. De kan få tryggheten att veta att de kan komma och hämta ett matpaket en gång i månaden och kanske till och med överleva på grund av detta. Barnen får möjlighet att gå i skolan och senare i livet också få möjlighet till att få ett jobb. Utan våra bidrag är detta inte möjligt.
Genom att hjälpa familjerna med matpaketen sparar de utgifter, vilket i sig betyder att barnen kan gå i skolan istället för att arbeta.
Att höra deras historier och se deras tomma, sorgsna ansikten när de berättade sina historier var som en kniv rakt in i hjärtat. Hur skulle jag bete mig? Jag ville visa medkänsla och förståelse, trots att jag aldrig ens kommer att kunna ana hur det känns att leva ett liv som dem.
Jag kände mig hemsk som stod där och lyssnade på deras livshistorier och deras liv när jag själv ett dygn tidigare suttit på Arlanda och ätit frukost för nästan 100 kr. De kanske inte ens har råd att äta ett mål om dagen. Och hur jag klagat på mina gula fula köksluckor hemma. Här är de tacksamma att de ens har någonstans att laga mat.
Jag menar inte att man ska låta bli att köpa den där frukosten eller inte måla om köksluckorna för att kunna trivas i sitt hem. Det jag egentligen bara vill är att uppmärksamma er på hur orättvist livet är. Samma jord, men så stor skillnad.
För en summa som för mig inte betyder så mycket, kan deras liv räddas. De kan få tryggheten att veta att de kan komma och hämta ett matpaket en gång i månaden och kanske till och med överleva på grund av detta. Barnen får möjlighet att gå i skolan och senare i livet också få möjlighet till att få ett jobb. Utan våra bidrag är detta inte möjligt.
Vill du bli fadder? Kontakta Acts of love på info@aolove.org
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar