Litet blir stort

I onsdags kom en man hit. Han är väldigt fattig och bor hemma hos släktingar. Han uppfattas som en värdelös man här i Kerala pga av att han är så fattig. Det syns väldigt tydligt på utseendet. Långhårig och skäggig och dåliga kläder Och det är klart att eftersom alla tycker han är värdelöst så känner han sig ju också det. Han tycker sig verkligen sakna värde. När han kom förbi här i onsdags ville han knappt komma upp och sätta sig på en stol uppe på trappan och ville absolut inte ha mat, trots att han förmodligen inte ätit något den morgonen. Efter en bra stund kom han ändå in och satte sig i soffan men man såg hur obekväm han var och han kunde knappt titta på oss. Binosh sa att han fått något i halsen och inte riktigt kan prata. Vi fick titta i halsen och det var som en dubbelt så stor tunga som satt bakom tungan. Har ju absolut ingen aning, men känns som att det kanske kan vara en tumör. Men eftersom han inte har pengar kan han inte gå till läkare. För ett par år sedan var han dessutom med om en motorcykelolycka och blev illa skadad. Han har fått en stålskena inopererad i smalbenet. Den ska tas ut så småningom om men sjukvården här fungerar inte som i Sverige. Det finns ingen plan för hur och när han ska göra det och han blir inte kallad. Men nu måste det i halsen kollas upp först. Han var här fick han en ny skjorta, deo och en rakhyvel av Binosh. Han fick också lite pengar som han skulle köpa medicin för. Binosh har valt att hjälpa honom med hans situation. Först och främst ska han få klippa sig. Det kommer göra ge honom ett värdigare utseende. Han ska också ta med honom til läkare så de får kolla i halsen. 

Igår morse satt jag ute på trappen och då gick han förbi. När han tittade in på gården hejade han glatt och vände sig och gick tillbaka och till oss. Jag mötte honom vid grinden och tog i hand och frågade hur han mådde. Han såg mycket självsäkrare ut idag. Han måste förstått att vi bryr oss och därmed känna sig mer värdefull och accepterad. Han följde med mig upp på trappen och jag bad honom sätta sig på en stol bredvid mig. Han hade rakat sig och jag visade med gester att jag tyckte det var fint. Han log lite blygsamt. Efter ett par minuter skulle han gå igen. Han visade med händerna och sa Chattanoor, så jag förstod att han skulle fortsätta att gå dit. 

Det var en sån härlig känsla att bara ha gett honom lite tid i onsdags så att han igår kunde sträcka lite på sig och vågade komma in bara för att hälsa på mig. Det gjorde min dag!

Han gjorde ett sånt avtryck i mitt hjärta sånjag känner att jag vill hjälpa honom lite. Träffar jag på honom imorgon ska jag ta med honom till frisören. Kommer också ge lite bidrag till hans läkarbesök. De pengar jag har samlat in hittills kommer att gå till daghemmet. Men om någon av er som läser det här känner att ni vill vara med och förmodligen rädda hans liv får ni gärna swisha en liten peng till 076-5556270. Stor som liten. Om ni inte har swish sp skicka ett PM till mig så får ni mitt kontonummer.